27 maj. 2014 - 11:44

Intervju med .FÄRGs chefsmakeupartist Anya Eklundh – av Birgitta Lagerholm!

Redan som tonåring satt Anya Eklundh hemma i Lycksele och drömde om en karriär som makeupartist. Idag är hon huvudlärare hos oss på Makeupstudion Education och chefsmakeupartist för vårt eget sminkmärke .FÄRG – Hur gick det egentligen till? Hur gjorde hon för att få drömmen att gå i uppfyllelse? Läs Birgitta Lagerholms, Makeupstudion Educations vd och grundare, intervju med Anya.
Anya

 Anya är uppvuxen i Lycksele, en mindre stad med 13.000 invånare som ligger i Västerbotten. Omgiven av kreativa släktingar, bland annat med en farmor som är konstnär, fick Anya stöd i allt kreativt hon företog sig – det var liksom självklart att hon var en konstnär redan från 3 års ålder. Just det där stödet återvänder hon gärna till. Hur viktigt det var för henne att få det stödet när hon för 12 år sedan började prata om att följa sin dröm och utbilda sig till makeupartist. Anya säger att det var långt ifrån alla i hennes omgivning utanför familjen som var stöttande. Tvärtom fick hon en hel del negativa kommentarer och människor som rakt ut sa att hon aldrig skulle lyckas. Att hon bara kastade bort pengarna. ”Det där är väl inget yrke!” ”Men, säger hon, det jag verkligen har lärt mig under de senaste åtta åren är att, om det är något som är viktigt så är det att lyssna på sig själv. Ingen annan vet vad som är rätt för dig. Bara du kan avgöra hur du vill leva ditt liv! Och jag valde helt rätt – det finns inget annat jag hade kunnat göra som hade passat mig bättre!” Det tog nästan 4 år från att tanken på att bli makeupartist på riktigt hade slagit rot till att hon faktiskt anmälde sig till en utbildning – Den utbildning som vi har här på Makeupstudion Education.

”Varför tog det så lång tid?” undrar jag. ”Därför att jag hade pluggat upp mina gymnasiebetyg i Stockholm ett år när jag var 19 år och jag gillade inte Stockholm alls, svarar Anya. Jag var kanske inte så mogen och tyckte att det var stort och läskigt. Man var helt anonym, ja, man liksom bara försvann i mängden av människor. Jag var tvungen att förbereda mig mentalt så just det tog lite tid och sen var jag även tvungen att lösa det ekonomiska. Det var inte gjort i en handvändning, fortsätter hon. Och så lade jag ner jag galet mycket tid på att göra research om alla skolor. Jag googlade på utbildningar, jag googlade på alla skolor som kom upp och hörde mig för överallt så till slut hade jag i princip bestämt mig för den här skolan. Fast det var ändå något som höll mig lite tillbaka innan jag tog det där sista klivet. När jag sen gick och klippte mig i Umeå så visade det sig att frisören precis hade kommit hem från den här utbildningen och var jättenöjd. Det var det som behövdes, det kändes som den sista biten föll på plats och då anmälde jag mig. ”

”Det här var efter att du och jag hade haft ett telefonmöte, va?” säger jag.
”Ja”, svarar Anya, det stämmer.

”Skrämde jag dig där?” säger jag med ett flin.
”OM du gjorde! Du var så himla bestämd och rak med hur branschen fungerar och hur du ville att era elever skulle vara och att det var en tuff utbildning så ja, jag var lite skrämd när jag lade på luren, fast samtidigt gillade jag det. Det kändes verkligen seriöst, som om du verkligen ville hitta rätt elever och inte bara ta in nån för att den kunde betala!”

”Och sen kom du hit och började utbildningen… Var det tufft?” Frågar jag.
”Ja, det var slitigt som tusan men så himla roligt! Och då hade vi ändå färre fördjupnings- och extrauppgifter på fritiden än vad de som går nu har…” säger hon ler lite. ”Men vi gjorde så himla mycket praktiker. Allt ifrån film, till modevisningar, fotograferingar till TV och reklambilder. Tänk dig att komma som ung tjej från Lycksele och kastas in i den världen. Det var rätt överväldigande. Men så klart otroligt spännande! Och så fick vi ju vara med på den där mässan: Hälsa & Skönhet. Jag kommer ihåg att ni hade ordnat det så bra, alla visste exakt var, vad och när de skulle sminka. Den grejen svetsade nog nästan ihop klassen mest”, säger hon och ler.

”Och när utbildningen närmade sig sitt slut fick du frågan av mig om du ville ta en av de traineeplatser* som vi ju gärna erbjuder begåvade elever,” säger jag. ”Ja, det kommer jag ihåg som i en dimma…” säger Anya. Jag blev inkallad på ditt kontor och du sa: ”Jaha och vad hade du tänkt göra av ditt liv då? Ska du flytta hem igen eller?!” Och hela ditt kroppspråk talade verkligen om hur otroligt dumt du tyckte att DET skulle vara. Jag blev alldeles förskräckt (för det hade jag ju tänkt) men lyckades hejda mig och sa: ”Njaej,… vadådå?” ”Jag tänkte om du ville gå trainee här?” sa du. ”Får man nån betänketid?” klämde jag ur mig. Hela du, Birgitta, suckade tungt – otåligt – och sa: ” Hur lång betänketid behöver du då?!” Jag: ”Eh… till i morgon?” ”Jaha, kom in till mig på morgonen då och meddela mig!” sa du. Och sen ringde jag min mamma som tyckte att jag var galen som inte hade tackat ja på en gång. ”Det var ju värsta chansen!!” tyckte mamma. Morgonen efter, när jag vaknade, trodde jag att jag hade drömt allting så när jag kom till skolan vågade jag inte gå in till dig så det slutade med att du kom och letade upp mig. Och då tackade jag ja. Det är lätt det bästa beslut jag har tagit i mitt liv!

”Tur att du tog det då,” säger jag och flinar lite… ”Hur var det då att gå som trainee, då?”
”Hur kul som helst!” Jag hade ju via skolans kontakter jobbat och sminkat i Frankrike och Spanien under sommaren med en mängd plåtningar så jag kom tillbaka med massa ny erfarenhet till skolan. Och framför allt kom jag tillbaka med vetskapen om att det jag hade lärt mig var rätt och att det fungerade i verkligheten. Det gjorde ju att det blev ännu mer inspirerande att få se den andra sidan av skolan och hur allt fungerade med utbildningen. Hur ni tänker när ni lär ut och hur man lär sig att se saker vid en bedömning. Det gav mig både fördjupad kunskap men också ett helt annat tankesätt när jag tittade på mina egna sminkningar. Sen var det ju en sak till. Jag har alltid avskytt att stå inför en grupp med människor och prata men här blev jag tvungen att göra ett val. Antingen fortsätta att vara rädd för det hela livet och låta det begränsa mig eller bestämma mig för att lära mig hur man skulle göra det och hur man skulle göra det bra! Det var extremt utvecklande och samtidigt gjorde ni det på ett bra sätt genom att låta mig börja hålla lite lätta läxförhör med eleverna. Det gjorde att man, när man väl skulle hålla sina övningsföreläsningar, kände sig mycket mer trygg än om man bara hade kastats fram där från början.”

”Och sen gjorde du en massa jobb?”
”Ja, säger Anya, jag slet verkligen! Jag har mejkat för Stockholm Fashion Week, jag har jobbat för märken som Versace, Karen Millen, Panos Emporio, Isadora. Jag har jobbat för Kanal 5, Sveriges Television, Top Model of the World och en massa andra… Ja, jag har gjort SÅ mycket spännande saker – både i Sverige och utomlands. Nu senast var jag och jobbade med flera olika plåtningar i New York.”

”Så vad är det bästa med att jobba som makeupartist?”
”Energin! Det är så otroligt mycket positiv energi när en grupp kreativa människor samlas för att att göra ett jobb tillsammans. Det spelar ingen roll att man ibland är i studion eller på location 14h i sträck, man är ändå hög på glädje och livet när man kommer därifrån. Och sen glädjen i att få vara kreativ, att få vara fri och att få göra det man verkligen älskar och brinner för. Det slår allt!”

”Vad var det som fick dig att börja jobba som lärare för oss då?”
”Jag tycker att det är så intressant med människor. Jag lär mig och utvecklas för varje klass jag har. Alla är olika och behöver få sin undervisning och sin feedback på olika sätt. Vissa har särskilda behov och jag tycker att det är jättespännande att hela tiden försöka göra mitt yttersta för att hjälpa alla. Sen är det ju jätteroligt att få dela med mig av allt jag har lärt mig – och fortfarande lär mig – om makeup och om yrket under alla mina år som makeupartist.”

”Men tröttnar man inte – står du inte och lär ut samma sak hela tiden?”
”I grunden lär vi ut samma sak men yrket och branschen förändras hela tiden och jag tycker att det är jättespännande att få vara en del av ett företag som hela tiden växer och tar in nya saker. Vi var direkt med när HD först kom och därför tog vi in mineralpuder, vi var först med både airbrush och fransförlängning och nu tar vi in spraytanning. Samtidigt får vi nya direktiv från dig varje år om hur vissa lektioners upplägg ska förändras och det gör ju att jag hela tiden måste vara beredd att lära mig nya saker och utveckla mig själv som lärare och makeupartist. Det tycker jag är en av de viktigaste delarna till att jag verkligen älskar mitt jobb! Och på tal om att företaget växer… Vårt sminkmärke .FÄRG växer ju hela tiden och att på så nära håll få vara med och påverka hur sminket ska vara, utveckla produkterna och få tycka till om allt ifrån påsar till förpackningar till innehåll gör också att det känns spännande att jobba här. Det händer verkligen såå mycket hela tiden!”

”Och för ett år sen blev du utnämd till .FÄRGs chefsmakeupartist – hur kom det sig, tror du?”
”Jaa”, säger hon ler lite generat, ”jag var ju lite feg först… Det var Kereshmeh (vår webredaktör) som fick se mina egna målningar och makeuper som var lite mer än over the top och gjorda bara för mitt höga nöjes skull. Hon tvingade mig att visa dem för dig.”

”Exakt”, svarar jag. ”Och jag blev superexalterad och erbjöd dig på fläcken mer timmar för att producera bilder för oss – till vår blogg och vår marknadsföring.”
”Ja, så efter det har jag börjat göra jättemycket bilder och det är otroligt roligt. Du har ju inte satt några begränsningar utan jag får verkligen göra vad jag vill.”

”Men varför tror du jag upphöjde dig till att vara vår verkliga chefsmakeupartist – det var ju ändå jag som hade gjort alla bilder innan?”
Här vrider Anya lite på sig. Hon vet att hon är extremt duktig, hon vet att hon har visat initiativrikedom, jättestor lojalitet och ansvarstagande gentemot företaget och att det är därför hon, inte bara har fått, utan verkligen förtjänat chansen. Men sen kanske det är svårare att sätta ord på det och speciellt inför sin chef så därför gör jag det. För det är sanningen. Så hon brister upp i ett stort leende när hon hör vad jag säger och håller med ”Ja, det är nog faktiskt exakt därför!”

”Och hur hittar du inspiration till alla dina mejker?
”Jag hittar inspiration i allt” säger hon. Till och med där vi sitter och pratar i köket, hittar hon ett mönster och en struktur, i den till synes helt vanliga vita tapeten på väggen, som gör att hennes tankar börjar flyga. Flyga och skapa. Hon tycker att det är viktigt att man som makeupartist eller egentligen som vilken kreatör som helst öppnar ögonen och börjar se. Verkligen se och ta in vad man ser. Hon tycker att många är så upptagna med sin mobil att de missar all inspiration som finns omkring dem i verkligheten. Sen älskar Anya själv sin mobil för hon berättar också att hon fotar mycket. I princip allt och med ett snett leende säger hon att: ”Skulle någon stjäla min telefon och börja titta på bilderna skulle dom nog tro att jag inte är riktigt klok. Men allt jag fotar är för min egen inspirations skull och det är jätteofta som jag bläddrar mig tillbaka bland bilderna för att hitta ett uttryck, en känsla, en färg, en struktur eller ett mönster som behövs för att bli pricken över i:et i den makeup jag jobbar med just nu. Och så hittar jag det jag letar efter och då blir jag verkligen så nöjd” säger hon.

”Och om du, så här i slutet av intervjun skulle ge några råd då – till någon som funderar på att följa sin dröm och gå en makeupartistutbildning eller någon som  är nybakad makeupartist, vad man ska tänka på för att lyckas?”
”Att verkligen lita till sin egen röst, att vara modig nog att göra det man tycker är läskigt, att våga gå emot strömmen och satsa på det man verkligen vill är första steget. Sen får man inte ge upp. Man måste kämpa och vara beredd på att få göra en del gratisjobb för att komma någon vart. Det är branschens sätt att testa dig för att se om du är värd att få vara en del av den. Och det är så värt det, allt det hårda jobb man får lägga ner men när man väl har kommit över tröskeln och får jobba med det man älskar är det så otroligt kul!”



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *